Inspirationsresa för personalen på Södermalmshemmet

Vi hade förmånen att i april göra två fina studiebesök på ett äldreboende "Tre stiftelser" i Göteborg. De bedriver salutogen vård och omsorg, vilket innebär att man ser till de friska sidorna hos varje person. Den personcentrerade vården och omsorgen är central och bygger på välbefinnande, delaktighet och personlig tillfredställelse utifrån egna resurser. Den salutogena verksamheten utgår från tre komponenter, hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Tre stiftelser presenterar sig själva sä här: Doftande trädgårdar, vackra miljöer, god mat och mycket annat som ger välbefinnande får ta stor plats på Tre Stiftelser. De boende omges också av en lyssnade och aktiv personal. Grundstämningen i alla aktiviteter är glädje med en självklar utgångspunkt i harmoni och trygghet.

Två mycket intressanta dagar som väcker många tankar och en hel del inspiration.

 Utsikt från ett av husen.

Maria och Emma utanför entrén.

Trevlig Valborg önskar Anett och Bodil.

Vårfest

Dax att tilsammans hälsa våren välkommen!
 Boende, anhöriga och personal bjöds in på årets vårfest här på Södermalmshemmet. Vi hade förmånen att bli bjudna på tårta och underhållning av fredagsdansarna och spelade gjorde duktiga musikanter från forna Tugubbs. Ungefär 50-60 besökare tog tillfället i akt att fira in våren tillsammans i vår nyrenoverade samlingssal. Tugubbs bjöd på musik och allsång och vi fikade nybryggt kaffe och prinsesstårtor och stämmningen var på topp, när sista dansen spelades tog några par tillfället i akt och bjöd upp till dans.
Trevlig helg önskar Anett Johansson, undersköterska/kulturombud.

Dukat för vårfest, nu fattas bara gästerna.

Gofika!

Finbesök av skådespel.

Vill dela med mig av en speciell eftermiddag här på Södermalmshemmet.

Onsdagen i påskveckan hade vi påskcafé här i samlingssalen. Vi hade dukat upp med påskris och gula dukar, tjejerna i B-huset hade bakat ananaspajer och serverade med glass och kaffe.

Och till det teaterföreställningen "Blott din Väg". Anita König gestaltade Lina Sandell och återberättade tillsammans med Eva Pilar som stod för den underbara sången och Birgitta som spelade piano, lite ur Lina Sandells livshistoria. Vi blev alla gripna av den fantastiska föreställningen och lämnade salen med ett leende på läpparna. Denna dag var det ungefär 75-80 personer som besökte vårt påskcafé och när jag frågade en av besökarna om vad han tyckte om den här eftermiddagen så sa han så här:

-En härlig upplevelse, historia blandat med skönsång. Mycket trevligt med variationen  på underhållningen. Och jag kan inte annat än att hålla med honom.

 Vad viktigt det är att kunna ge chansen till att ta del av kultur och aktivitet i våran vardag, att kunna erbjuda ett rikt kulturliv för våra äldre.

Med vänlig hälsning Anett, undersköterska/kulturombud.

Om att samtala.

I dag hade jag ett samtal på rummet med en äldre kvinna på gruppboendet här på Södermalmshemmet. Hon var lite stel i benen och klagade på muskelvärk i ena låret. Hon lade sig på sängen och vilade på sitt rum och jag satt brevid henne på hennes stol och pratade. Vi pratade om "förr i tiden" efter att vi klargjort på hennes initiativ hur gammal hon är. Hon ville spontant återföra mej till hennes skoltid; vad hennes lärare hette och hans omdöme om henne som en duktig elev. (stärker identitet). Hennes intresse för sport, fotboll, kom fram. Hon lyfte upp bägge benen i luften och cyklade några varv i luften. " Idag är det ju vanligt att flickor sparkar boll", kom hon på. Hon berättade om sina föräldrar, så snälla de var, hur många syskon som fanns i familjen och vad de hette. Hon pratade om sin hembygd.
Hon ville också förmedla vilken härlig man hon hade haft och att hon varit en affärskvinna. Vårt samtal varade i ungefär 15 minuter och vi avslutade med att hon berättade för mej om hennes önskemat; älsklingsrätterna.
Som jag ser det blev samtalet bekräftande/ stärkande för kvinnans identitetsuppfattning. Hjälpte henne att orientera sig lite i sitt liv och fick en känsla av att vara i ett sammanhang; förr i tiden. Hon såg nöjd och tillfreds ut när jag tog hennes hand och tackade för samtalet. Jag är övertygad om att hennes självkänsla och upplevelse av att vara någon kändes starkt. Ibland mycket svårt att fånga den känslan, då man har en demenssjukdom. Vad betydde samtalet för mej? Det gav mej en känsla av att mitt samtal gav mening till kvinnan och en god återkoppling på mitt arbete att samtala är en viktig del i demensvården. Ta vara på samtalen!

Trevlig helg önskar Bodil Grek, sjuksköterska.